Jag har gillat Björnstammen ändå sedan jag hörde deras låt Dansmusik för första gången. I videon till denna låten använder de sig av grannens hus som håller på att brinna ner till grunden. När jag hade läst på lite om deras kollektiv och drömmar blev också jag sjukt sugen på att bygga en zeppelinare och starta en klubb i en myrstack med We are your friends som enda låt. Att turnera med Slagsmålsklubben var ett genidrag och efter det så har stammen gått sin egna väg. Extra kul var det när vår kompis Hugo Kalm vann deras remixtävling med sin version av Vart jag mig i världen vänder.

Tidigare björnstammenlåtar har byggt på melodi och beat och även om t ex Allting kommer bli bra hade passat bra i melodifestivalen så har jag alltid gillat vad de gjort. Så med höga förväntningar buffrade jag nya skivan. Döm av min förvåning när första sången tillika titelspåret låter som något hämtat ur Fem myror är fler än fyra elefanter.

Den nya skivan har stort fokus på sång och övriga läten med munnen och jag saknar lite mer melodiösa dängor som “Vart jag mig i världen vänder” eller gamla “Dansmusik”. Så utan att lägga större värderingar i mitt beslut så lägger jag undan skivan ett tag och tycker att det var bättre förr. Förr, innan de blev mainstream. Skivan har dock potential och många av låtarna verkar väl värda att sätta sig ner och lyssna på texten. Speciellt gillar jag raden “Om det finns en tiger, finns den väl i djungeln? Om du bara tiger finner du nog lugnet?” från låten Who’s that girl. Mitt första intryck är att skivan känns ganska grå men de här grabbarna vet hur man gör en hit så det är bara att låta albumet gå på repeat några ggr så tror jag det växer och tar den svenska björnstammen till höjder där de aldrig tidigare varit. Preliminärt 3/5 nyplockade kiwisar. Enjoy!