Way Out West i Slottsskogen – dag 2
August 17, 2011 in Festival, Konsert, live
Vår allas ny-gamla kelgris Tallest Man On Earth inledde med finstämd och svävande singer-songwriter/folk pop. Scenen blev tyvärr lite för stor även för världens längsta man att inta och i starkt dagsljus får hans musik svårt att nå ända fram. Noha & the Whales klev på Azalea några timmar senare och fick igång publiken ytterligare några steg med flera hits än vad publiken och undertecknad väntat sig. Bäst var covern på Robyns Call your Girlfriend och L.I.F.E.G.O.E.S.O.N.
MF Doom hann göra ett blekt framträdande på Linné under tiden, visst killen kan rappa men inte så mycket mer. Att han börjar bli lite till åren och inte uppskattar att träna rättfärdigar inte masken för ansiktet. Beatsen var som vanligt skramliga och härliga men de kom aldrig till sin rätt under tältduken då ljudet var dåligt och MF Dooms röst försvann i sorlet. Om MF Doom kändes mätt och opepp så var Wiz Khalifa raka motsatsen. Tidigt under gigget åker tröjan av och blottar en spinkig överkropp täckt med tatueringar och som blänker av svett. Publiken är med på noterna och hopp-dansar med till nästan alla hitsen. Tyvärr tappar han lite på singel Roll Up men plockar snabbat upp det igen med singel nr 2 från samma album Black and Yellow. En positiv och uppfriskande ersättare till sumparen Q-tip som har lyckats med att inte komma till Way out West, 2 år i rad. Wiz har inte bara nya skivan utan också en hög gamla mixtapes som han noga påpekade innan han rev av sin egen version av Empire of the Suns Walking on a Dream.
Peppen inför vad som komma skulle syntes redan tidigt på dagen. Svårt att säga om det är en äkta tatuering eller inte.
Loney Dear kliver på Linné vid 18 tiden och med ett bra album i ryggsäcken förväntar vi oss en hejdundrande trevlig spelning men tyvärr så slarvas den bort av sångaren och frontmannen Emil som envisas med att springa runt mellan instrumenten och utan att blinka fösa iväg sina musiker då han ska spela på deras instrument. Musiken blir något för introvert och bandet känns stundtals tagna av stundens alvar. I en mörk och sunkig källar-pup hade allt klaffat, inte i ett tält i Slottsskogen med solljus/skymning utanför.
Innan Kanye West ska kliva upp på Flamingo får Tiesto agerar förband på Azalea och som han gör det. En kort stund kan man drömma sig bort till Ibiza och semester feelingen är i alla högsta grad närvarande. Även Tiesto kan sampla och river av en låt från The Naked and Famous.
Så till sist kommer kungen av hip-hop/pop med en entré som vi sent ska glömma. Tyvärr så är Kanye helt förälskad i sin autotune-röst och med slutna ögon förstör han Runaway i 5 plågsamma minuter med improviserad solosång. De gamla hitsen finns så klart där och likaså de två dussin dansare som lyder Mr Wests minsta vink, men Gold Digger och Through the Wire bryts abrupt av alldeles för tidigt. Studio-geniet Kanye West har bytts ut till super egot Kanye West, och det är inte till hans fördel. Med ett eller två oväntade gästspel så hade Kanye kunnat rädda situationen, nu känns den mest bara pinsam. Men dansa till tung hiphop fick vi göra och bästa numret var All of the Lights.
Foto: Anton Spets/ nyplockadkiwi.se
Video: David Samuelsson / nyplockadkiwi.se

























